det känns som om man skulle hälla en hink med vatten över dom så skulle det falska rinna av och en vacker lysande naturlig skönhet visa sig.

jag blir typ ledsen på dom som färgar håret i helt fel färg som dom inte ens passar i och sen sminkar sig alldeles för mycket. deras jag försvinner ner, djupt bakom det falska.
det personliga och naturligt söta har försvunnit.

jag började tänka och skriva ned detta efter en gammal bekant till mig loggade in på msn. jag minns så väl hur söt hon var förut. visst, hon är det fortfarande men inte på samma härliga vis. jag var sjukt avundsjuk på henne då. hon var brunett, vilket var hennes naturliga hårfärg, hade naturligt vågigt hår och vackra mörka ögon. nu känns det som att allt det där är bort skrubbat och det som är kvar är den där slarvigt skrubbiga ytan med spår av det forna jag i som så gärna vill fram igen.
hon hade pojkvän och han var snygg. hon var vacker utan smink, men hon kunde aldrig se det själv. gömde sig undan kamerorna. det var synd. kamerorna skulle älska henne.


ja.
det är bara tråkigt. men hon är ju fortfarande samma gamla snälla person. hoppas jag, jag har inte snackat med henne sen 2005.

tänk efter före. men inte för min skull.


hon som jag nämner är nu, vad vissa skulle vilja kalla hennes stil, fjortis.
men jag ser henne inte som det. iallfall inte i hennes beteende. även om jag inte har någon aning om hur hon beter sig nu så är hon för mig fortfarande samma tjej hon en gång, för längesedan, var.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0